PIANOMANNEN

I ett hörn av Hollywood, vid en gammal flygel som inte stämts på väldigt länge och som de senaste åren framför allt använts som terapileksak åt en tuggande hund, satte sig Akira Rabelais för att spela in sina favoriter bland alla klassiska stycken av arton- och nittonhundratalsmän som Bartók och Satie. Rabelais erkänner att han inte är någon pianist, så pianospelandet tog lång tid, ett fragment i taget och sedan ett evighetsklippande i datorn för att bygga ihop pianostumparna till färdiga låtar. Resultatet, skivan "Eisoptrophobia" som släpptes på Ritornell tidigt i somras, är i princip en skiva med välkända pianokompositioner, digitalt efterbehandlade till mystiska väsanden. Imponerade av både hantverket och resultatet ställde vi ett antal frågor till Akira. Efter långa stunder av tänkande fick vi ganska konstnärliga svar tillbaka. Vi börjar från grunden och tar reda på hur Eisoptrophobia-inspelningarna gick till. - Jag gjorde pianoinspelningarna i Wave Equation Studios i Hollywood, ett ganska stort namn på ett litet ställe faktiskt... Det är en kompis kompis hemmastudio. Den killen är en riktig "gearhead". Han har den bästa samling mikrofoner och förförstärkare jag någonsin sett, men jag var där för pianots skull. Han har en stackars gammal flygel som inte har stämts på flera år och som hans pitbull använder som tuggleksak. Det är förbannat misshandlat, men väldigt vackert! Jag spelade in pianot helt torrt, en del i taget eftersom jag inte är bra på att spela piano, rakt in i min Powerbook. Delarna klippte jag ihop med Protools och sen tillbringade jag de efterföljande sex månaderna med att filtrera delarna igenom Argeïphontes Lyre, mitt eget dataprogram. Att en del klassisk musik ingår i skivsamlingen står ganska klart. Även The Cure, efter att Akira avbrutit intervjun för en Cure-paus, mailat mig texten till "Other Voices" och hävdat att "Faith" är tidernas bästa julskiva (varefter jag som vanligt blev tvungen att försvara "Pornography"). Eftersom Rabelais är en av få musiker som faktiskt har en unik stil, inte bara ett unikt sound utan i princip en helt egen musikstilsmutation, är det naturligtvis ganska intressant att veta vad mer som inspirerat. - Varje ögonblick är inspiration. Musik, böcker, människor, ett slumpmässigt ögonblick. Jag satt på ett tåg på väg mot Schweiz för ett par veckor sedan och en ung flicka satt ett par säten ifrån mig. Vid flera tillfällen log vi lite obekvämt mot varandra... När jag sedan kom till min slutstation och gick av tåget kom hon fram till fönstret och vinkade adjö. För ett par ögonblick just där när tåget rullade iväg var vi förälskade främlingar som aldrig skulle mötas igen. He, he, he... Det är min inspiration. Det är det säkert. En musiker vars stil påminner lite om Rabelais är Stephan Mathieu. Han är fd trummis i gruppen STOL, baserad i Tyskland, och även han ägnar sig åt experiment med rekonstruktion och recirkulation av bland annat pianoljud. På en skiva av Stephan Matieu, utgivet på mini-skivbolaget Bottrop-Boy, som står hemma i min skivhylla kan man läsa "Original Piano Music by Akira Rabelais", vilket förmodligen innebär att det finns någon slags koppling de båda emellan. - Stephan och jag delar en bakgrund inom frijazz. Jag studerade komposition för Bill Dixon och spelade bandlös gitarr i hans ensemble i tre år, så Stephan och jag har en delad syn på det musikaliska. Improvisation är till stor del baserat på dekonstruktion och transformering. Den stora skillnaden mellan det och vad jag gör nu är att jag nu tenderar att fokusera mer på ljudets uppbyggnad än på själva gesterna. Stephan och jag delar också en djup kärlek för popmusik och för ljud i allmänhet. Men vi har helt olika arbetsmetoder. han är fortfarande ganska ny på det här med digitalt ljud och han frossar i alla nya patcher och filter han kan få tag på. Han är som ett barn på julafton som kastar omslagspapper över hela vardagsrummet för att hinna öppna ala de nya presenterna. Hehehehehe. Ganska uppfriskande, faktiskt. Jag är mer vilse i min egen labyrint. Jag försöker skriva kod som är som [den argentinske författaren Jorge Luis] Borges noveller. Musik är ofta som vin för mig, och jag är misstänksam mot alla de här killarna som klämmer ut en ny skiva varannan månad. Vad är det för vin? Sent förra året, efter en lång tid av förberedelser, tillverkningsproblem och ekonomiska problem, släppte irländska labeln Fällt sin jättelika tretums-cd-serie "Invalid Object", till vilken mängder av artister som Scanner, Ekkehard Ehlers, Andreas Berthling, Kim Cascone, Ronnie Sundin och många andra bidragit med några minuter av musik, knaster och surr var. Akira är också med. - Invalid Object-projektet var ett helt enormt arbete. Stor salut till Christopher [Murphy, Fällt-bossen] som klarade av att dra ihop det hela. Serien visar ett intressant tvärsnitt av dagens digitala musik. Jag mp3:ade hela samlingen på min hårddisk och har lyssnat på den på random. Det tycker jag blir trivsamt. Mina bidrag är enkla FM-syntes-grejor som jag har muterat och eroderat en del, idén var att placera styckena så nära kanten av det man kan uppfatta som möjligt. Den idén följde med över till mina stycken på Apestaartjes "re: Martin Arnold"-samling och "Lowercase"-samlingen. Du är också en mjukvarudesigner och har själv designat en del av den programvara du använder för att göra musik. Behövs det? - Jag började skriva för att jag ville göra saker som skulle ta för lång tid att göra för hand... Under 1996 gjorde jag saker med granuleringssyntes för multipla källor och det tog verkligen en evighet att klippa ihop det i Sound Designer så jag skrev programmet Eviscerator Reanimator som kunde göra det åt mig. Det behövdes. Men jag arbetar inte med att skriva programvara. Jag har frilansat runt om i Hollywood i några år och arbetat på ställen som Disney och Mattel där jag arbetat med design eller produktion av grafik eller ljud. De senaste två åren har jag varit vid Universal och arbetat med det nya DVDAudio-formatet. Men nu vill jag gärna ha en lärartjänst. Och tills det händer, vad gör du just nu? - Jag har precis turnerat, jag har jobbat med Tom Erbe på några VST-plugins och begreppet "realtid" håller på att jobba sig in i min mjukvara. Jag har en ny skiva på gång också. I vår ska jag turnera i Japan och i sommar kommer jag till Europa. Troligtvis ingår inte Sverige i Europa, det gör det nästan aldrig i dessa sammanhang. Det gör däremot nästan helt säkert Tyskland. Kanske dags för en semesterhelg där till sommaren? / Petter Läs gammal litteratur i evigheter på Akira Rabelais hemsida.